Någon gång innan jul så ringde jag sjukhuset pga fortsatta problem med magen och efter många om och men lyckades jag få en telefontid med min läkare. Då lyckades jag ragga till mig en tid för en undersökning, trots att hon inte verkade tycka att jag behövde den utan fixade den bara för att få tyst på mig verkade det som, och när jag fick brevet hem så hade jag fått tid den 3 februari. Okej tid ändå tänkte jag, tills dess överlever jag nog. Men jag behövde inte vänta länge innan det kom ett nytt brev med en ny tid, den 2 mars, en hel månad framflyttat. Klart man blir lite irreterad men vad ska man göra liksom? Och nu idag, två dagar innan undersökningen, ringer de och bokar om min tid ännu en gång till den 16 mars. Vad fan liksom? De verkar ju uppenbarligen inte prioritera mig för fem öre! Kul att man blir tagen seriöst. Blev iallafall lovad att det inte skulle flyttas fram något mer och det är fan inte mer än rätt, annars kommer jag att gå kamikaze on their asses!

Ångesten biter i och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Om jag ens kan göra något annat än att vänta och se. Hata att man är så jävla dum i huvudet ibland.

Lyssnar på powertriolistan som jag, Johan och Oscar skapat och har något som känns som en försenad söndagsångest.
Jag måste verkligen börja släppa på mitt kontrollbehov. Jag är en sån som vill ha koll på allt för att verkligen se till så att allting blir som jag vill att det ska vara så jag kan ytterst sällan bara slappna av och till exempel gå på fest och inte bry mig om någonting utan bara leva i stunden, så funkar jag verkligen inte just nu. Jag måste börja våga kasta mig ut och våga flyga, annars blir vardagen bara jobbigare för mig i längden. Men jag jobbar på det och har kommit en bit, men det är en bit kvar och jag ska ge allt för att nå hela vägen. Det lovar jag framförallt mig själv men även alla personer i min omgivning. Snart, förhoppningsvis jävligt snart!

Sluta att rabbla upp alla tänkbara mardömsscenarion så fort du blir lite ängslig över något. Tänk istället att det kommer gå asbra och att det bara kommer att komma ut positiva saker ifrån det.

Tack mig själv, jag ska ta detta råd i åtanke vid framtida förteelser. (Ordonani, jag vet)

Var hos Pulver på Zids och tatuerade mig igår och är så jävla nöjd. Den blev hur många gånger bättre som helst! När den har fått läka lite så ska jag lägga upp en bild här så att ni kan få se mästerverket :)

Man ska berätta 3 saker som ligger en varmt om hjärtat samt skicka vidare till 5 bloggare.
Jag blev utmanad av http://bloodysabbath.blogg.se

3 saker som ligger mig varmt om hjärtat:
-Min underbara flickvän, min fina familj, vänner och alla andra fina människor som är en del av mitt liv och gör det bra. -Framtiden, den ser riktigt ljus ut.

Jag utmanar: http://aidu.blogg.se http://himself.devote.se http://stiinamelin.blogg.se http://karamellrevolver.blogg.se/ och någon som läser det här och känner sig manad x)

Jag har världens största ego, jag ska lära mig att vara mindre självisk. Jag formulerar mig som en apa, jag ska lära mig att se till att lägga mina ord rätt. Jag tänker inte tillräckligt mycket innan jag säger något, jag ska lära mig att tänka efter före. Jag snackar för mycket skit, jag ska lära mig att bara säga saker om personer jag själv skulle vilja att personer sa om mig. Jag har svårt att släppa taget och lita på människor, jag ska lära mig att chansa och våga släppa taget för en gångs skull istället för att försöka styra allt som jag vill.
Jag ska bli en bättre människa och medmänniska.
Fler förslag på förbättringar skrives i kommenteringsfältet här nedanför. Utan feedback kan man aldrig bli bättre. Tack på förhand, ni är fina. <3

Ikväll har jag och älskling varit ute på raggarrunda i örnsköldsviksstad i mörkret, ganska mysigt faktiskt. Vi svängde bland annat förbi mitt gamla hus i Järved där jag spenderade de första 16 åren i mitt liv och jag blev direkt förbannad över två saker:
1. Han hade inte klippt gräsmattan på en del av gården så gräset hade blivit jättelångt så jag utbrast direkt "Där ska man ju också klippa!!"
2. De hade huggit ner den gamla äckliga granen bakom cykelskjulet där jag och min bror brukade leka att det var en koja och som sedan slutade med att vi hade koda över hela håret och händerna som sedan morsan fick jobba hårt med att få bort.

Andra nostalgivibbar jag fick genom att köra igenom mitt gamla Järved var att man har minnen ifrån väldigt många av platserna där, bland annat bara skenet ifrån gatlyktorna fyllde mig av nostalgi eftersom de har ett speciellt sken som jag kände igen. En annan grej var skolgården där jag och mina vänner ofta samlades bara för att snacka om allt mellan himmel och jord och ibland känner man hur man saknar kontakterna man hade under högstadietiden och hur mycket lättare livet kändes just då. Att inte ha så mycket med skolan och bara kunna ringa någon av sina vänner på en lördagkväll och fråga om dem ville gå ut och sätta sig och snacka till klockan två på natten.
Good times <3

Kära gamla Järvedskolan <3

Har tänt doftljus och ligger och funderar över allt och ingenting.
Fattar knappt själv hur otroligt jävla bra jag har det egentligen, jag mår bara så snuskigt bra nuförtiden och jag har nog min underbart fina och snälla flickvän att tacka för allt det, trots att hon inte har det så bra själv och trots att hon har det fullt upp med sig själv så har hon alltid tid för mig och tid att lyssna på när jag vill berätta något. Det spelar ingen roll om det är något viktigt eller om det bara är något struntsnack jag vill prata om, hon lyssnar ändå alltid. Med henne kan jag vara mig själv fullt ut och vi kan alltid skratta och ha roligt med varandra och är någon av oss nere så kan iallafall hon alltid få mig på gott humör igen. Hon har även fått mig att upptäcka och fått mig våga att prova och fundera över sidor i livet som jag inte tänkt på förut och det får mig att tro mer på mig själv.
Jag har henne att tacka för vars jag är i livet just nuoch vem jag är, och jag trodde inte man kunde sakna en person så mycket på så kort tid som jag saknar henne just nu.
Jag älskar henne <3

Besök hennes blogg här och lämna en fin kommentar, det förtjänar hon. <3

Ligger i min säng och känner vartenda av mina hjärtslag så att det nästan känns som att det ska stanna när som helst. Det dunkar nästan oregelbundet och melankolin sprider sig i min kropp, det mesta samlar sig i en klump i magen. Jag är så skör och jag inser verkligen att

alla mina hjärtslag slår för dig och jag älskar dig så mycket att jag inte kan se mig själv utan dig, du är mitt allt. <3

Den här dagen har varit varken eller känner jag, den har inte varit speciellt bra men jag hittar ändå ingenting att klaga på utan allt känns bara medelmåttigt.
Igår kväll brutaldeckade jag klockan halv tio och sov som en stock hela natten men liks förbannat är jag så jävla trött när jag vaknar och det känns som att jag inte sovit någonting alls.
Hoppas att helgen blir bättre.

Ibland vill jag bara skjuta mig själv, detta är ett sådant tillfälle. Hjälp mig?